Home | Music | Bio | Shows | Pictures | Media | Contact | Archive
Album & Single Reviews

2005-08-29
Emerald park
My star
Smaragd/Soundpolution, 2005
Betyg: 4/5

Lagom pop lyft av härligt sång

Innan jag fick lyssnat på Emerald parks nya singel för första gången så gick min hjärna på högvarv. Det är en ganska irriterande känsla när man vet att man känner igen något, men inte kan placera det. Förmodligen kan det vara någon gammal recension jag läst som gjorde att namnet kändes så bekant. Jag blev dock ännu mer misstänksam när jag såg titeln på singelns a-sida, ”My star”. Jag kom osökt att tänka på den gamla Eurovisionsslagervinnaren Brainstorm som gjorde en låt med samma namn. Mina farhågor blev som tur var inte infriade, för i Emerald parks fall handlar det givetvis inte om någon gammal cover, utan något helt nytt.Emerald Park är väldigt lättsmält och lättlyssnad pop. Enkla och okomplicerade komp banar väg för sången, som blir en given fokus på singeln. Eftersom jag personligen har en väldig förkärlek till välarbetad stämsång spetsade jag öronen extra mycket när ”My star” började rulla i min spelare. En skön känsla av lättnad infann sig, eftersom Emerald park direkt visade att de har koll på läget. Det finns stora risker att man i cd-produktioner låter två personer sjunga tillsammans och sedan kallar det stämsång utan att det för den sakens skull låter bra. Emerald park är inte ett sådant exempel, utan visar istället en mycket produktiv sida där det lagts vikt på en mycket välarbetad sång.Trots att arbetet med stämsången känns gediget tenderar den övriga musiken att hamna i skymundan och känns inte alls lika välarbetad. Det är väl främst trummorna, med sitt mekaniska sound som inte klickar riktigt hos mig. Jag gissar att man på något sätt valt att programmera trummorna i studion och lagt på en väldigt dämpad effekt, som tyvärr gör att de låter ganska avslagna.
Hade övriga instrument inte funnits med hade jag trott att man lagt allt krut på sång och text för att i sista sekunden backa upp det med något lätt studioproducerat trumkomp. Dock finns det ju mer instrument med i bilden som i sista sekunden räddar kvar den äkta känslan på den musikaliska sidan. Främst är det gitarren som gör sig hörd i snygga melodiska slingor. På refrängen till ”My star” får man även till ett riktigt härligt gitarrljud som ger en skönt gungande stämning.

Emerald Parks singel ”My star” är bra, det är ingen tvekan om det. Singelns två låtar är relativt lika i sound och uppbyggnad där två bra texter levereras av mycket bra sång. Det enda jag inte gillar på singelns två spår är vissa musikaliska bitar. Trummorna speciellt känns väldigt nonchalanta och inte alls så levande som jag hade önskat att dom varit. Istället blir det ett ganska monotont och mekaniskt ljud som räddas av ett par välspelade gitarrslingor och uppbackande syntarrangemang. Även om musiken kanske inte är mer än av medelmåttig klass så styrs det hela upp av en mycket tillfredställande helhetsbild och framför allt, en exemplarisk sång. Utan det välplanerade samspel mellan de två vokalisterna hade man nog varit tvungen att prestera något mer utmärkande på den instrumentala fronten. Istället får man nu ett bra popsound som lyfts till högre höjder av bra sång och text.Jens Ganslandt, muzic.se


Emerald Park
My Star
(Smaragd, Singel)
Betyg: 3/5

Malmöpop
Ett Malmöband som står i begrepp att följa upp sitt debutalbum och släpper en singel som pekar framåt. Där debuten var präglad av country har de nu tillsammans med producenten Carl Granberg styrt in på ett delvis nytt spår. Mer syntetiskt sound definitivt, men fortfarande med värme och fina melodier.

Stämsången sitter fint och framför allt "My Star" har något att komma med. En fin avvägning mellan synthar, akustiska gitarrer och en lagom störande elgitarr som topping. R.E.M nämndes flitigt i samband med debuten och trots de nya inslagen är det en jämförelse som hänger sig kvar. Inget fel i det - R.E.M är trevliga, liksom Emerald Park.

Niclas Gustafsson
2005-05-24, musiklandet.se
Emerald Park
My Star
(Smaragd, Singel)
Betyg: 3/5 Förra året släppte Malmöbandet det countrydoftande debutalbumet ”Sadness within”. Det här är första singeln från kommande uppföljaren. Resultatet är sympatisk mjukpop. Lättlyssnat och skönt, om än lite tandlöst. Någon sa REM – och ja, kanske. Småmelankolisk countrypop med smekande sång, skulle man också kunna säga.Tobias Pettersson, zeromagazine.nu


Emerald Park
Sadness Within
(Smaragd)  
Recenserad: 11 september 2004
www.labyrint.nu
Betyg: 8/10

Hösten är här och vad passar då bättre än lite skön, melankolisk pop? Jag vågar gissa att jag inte är den enda som hyser en förkärlek till mörka, mjuka, vackert sorgsna höstkvällar, såna där kvällar då man tänder en massa stearinljus, kokar lite te och myser med en bok eller en vän. Emerald Parks skiva är som ett soundtrack för just denna röd-gul-bruna årstid. Albumets namn Sadness within antyder att innehållet är lite ledset, och visst är det så. Men det är bara en sida av saken, ty musiken som bandet förmedlar innehåller en hel del glad energi också, även om det är de melankoliska melodierna som tar överhanden.

Albumets första spår, Deception of my mind, är en stillsam bilresa en regnig natt i oktober, och samtidigt en eminent början på den musikaliska färd som Sadness within bjuder på. Sångaren har en röst som påminner om Michael Stipe och alla instrument bildar tillsammans en skön, vaggande ljudbild. Musikaliskt påminner låten lite om de tidiga Sophie Zelmani, med dess jazzigt släpande melodier. Låt nummer två, Everlasting darkness är däremot någonting helt annat. Här är takten betydligt raskare och refrängen är en refräng som verkligen sätter sig. Everlasting darkness of my life, light a candle for me...

Det bestående intryck jag har fått av Emerald Park är det att bandet så påtagligt använder sig av så många olika instrument; musiken blir tydligt levande på nåt sätt. Överlag upplever jag alla låtar på plattan som säregna konststycken, som tillsammans utgör en gjuten helhet. Personligen har jag bara svårt för en enda låt, Secret space in her eyes, som känns lite gnällig och som därför också står ut lite gentemot plattans andra låtar.

Emerald park har funnits i snart tre år och Sadness within är utgiven på det egna bolaget som startades i fjol. Och om jag får bestämma så snurrar plattan snart i alla höstmusikälskares cd-spelare i en inte alltför snar framtid, för Sadness withins innehåll är både vackert, välproducerat, mjukt, melankoliskt, begåvat och fullt av känslor.

Sara Lagré
Emerald Park
Sadness Within
(Smaragd)  
Recenserad: 4 juni, 2004
Tidning: Sydsvenskan
Betyg: 3/5

Pop. En dröjande vinnare. Om det är sant att pop ska klippa till på direkten, då är detta inte pop. För detta är en dröjande vinnare, en platta där inte bara de bästa låtarna sparas till andra halvlek utan där framför allt låtarna tar tid på sig att avslöja alla sina hemligheter och musikernas bästa trick.

Men i övrigt, då är det pop. Pop som i melodistarka refränger, som i ihoptvinnade gitarrer, som i massor av snygga körer.

Och pop som i REM, vilket är mer sällsynt än man först tror. Sättet att öppna musiken på vid gavel inför ett vilsamt mellanspel, att låta ett piano tränga sig igenom och ge färg åt en vemodig ballad som Swimming in the rain, att kroka upp musiken på rent klingande men elektrisk gitarrpeggio, att dra åt country fast bromsa i tid, och framför allt att framåt klimax svepa in låtarna i sjok av Mike Mills-körer som till och från snor initiativet från solisten - japp, alltihop delar de med Athens finaste.

På egen hand är ingen av sångarna märkvärdig; Tobias Borelius kan låta som The Go-Betweens Robert Forster på väg hem från en ovanligt torr föreläsning på litteraturvetenskapliga i Sydney, men han verkar vara medveten om både sina styrkor och akilleshälar - hela plattan tyder på det.
 
Håkan Engström
Emerald Park
Sadness Within
(Smaragd)
Tidning:Trelleborgs Allehanda (2004)
Betyg: 3/5

Nog kan det glittra smaragdlikt om Emerald Park, debuterande skånsk-småländskt band med bas i Malmö.

Och nog finns det "sadness within" i bandets varma akustiska pop från gränslandet mellan rock och country, säkert färgad av intensiva vemodsprofeter som Walkabouts och alt-countryband som Jayhawks.
Musiken är stundom spröd och avvaktande, stundom tuffare och mer poppigt upptempo, utan att för den skull någonsin bli rå eller påträngande.

Låtskrivaren Tobias Borelius är tveklöst begåvad, och jag tycker mycket om den ödsliga "Halo" och den mjukt melodiösa "Looking For Love".

Bandet når inte riktigt upp till sina storslagna visioner, men vad tusan, de trampar mark som hundratals countrypoeter ridit över förr, och det här är bara första försöket.

Nästa platta ska Emerald Park inte behöva ge ut själva: De har långt mer personlighet och melodikänsla än det mesta i storbolagens utsläpp. Lars Thulin
Emerald Park
Sadness Within
(Smaragd)
Recenserad: Onsdag 2 Juni 2004
Tidning:Barometern
Betyg: 3/5

Albumtiteln säger en hel del; Sadness Within.
Emerald Park, hemma-hörande i Malmö, men med bandmedlemmar från Nybro, är inget band som bejakar det Håkan Hellströmsaktiga i livet. Istället spelar man okomplicerad rock med långa stråk av melankoli och med textformuleringar därefter.

" There have been times when I've been happy/But they never ever seem to last too long/ (...) Sometimes I've reached out for an angel/But I always end up drinking on my own" (Everlasting Darkness.)

De söker lycka, de söker kärlek, med båda sakerna är så svåra att finna. Och nästan varje gång slutar jakten på en bar, i ensamhet. Låter det deprimerande? I så fall har jag inte varit rättvis i min beskrivning. För melodierna balanserar upp texterna och humöret.

Everlasting Darkness, Secret Space In Her Eyes samt Misty Eyed är låtar som samtliga är värda att minnas.
Faktum är att Sadness Within är en stark debut.

Henrik Rydström

Emerald Park
Sadness Within
(Smaragd)
Tidning: Gefle Dagblad (2004)

Malmöbandet Emerald Park tog tag i saken själva och startade skivbolaget Smaragd för att ge ut sitt debutalbum Sadness Within. Ideellt fixade man fotografier, skivomslag och video med hjälp av kompisar. Sådant är alltid beundransvärt men samtidigt nödvändigt i denna tid av ignorans från de stora skivbolagen.

Sadness Within är en genomarbetad och gedigen skiva från början till slut. Vackra stämsånger och lättsamma arrangemang gör att låtarna flyter på skönt genom hela plattan trots de ibland nerstämda tongångarna.
Influenserna från REM är tydliga men bandet har dock inte till närmelsevis samma melodikänsla som sina amerikanska förebilder. Albumet för i stället tankarna till det bortglömda Eskilstunabandet Third Dimension i de välsjungna harmonierna och det bitterljuva gitarrspelet.

Identitet förefaller emellertid vara dilemmat för Emerald Park. Låtarna sticker inte ut någonstans och sångaren Tobias har en lite väl tom röst för att göra det här till något riktigt minnesvärt. Det är välspelat och duktigt men tyvärr ganska andefattigt och oengagerat.
 
Johanni Sandén

Emerald Park
Sadness Within
(Smaragd)
Tidning:Borås Tidning (2004)

Emerald Park är ett Malmöband med en före detta Boråsare i sättningen som spelar countrypop med ambitiös stämsång. När det är som luftigast och bäst, som i öppningsspåret Deception of my mind påminner det ganska mycket om svenska Granada. Det finns en del ökengitarrer á la Daniel Lanois också, men tyvärr är produktionen överlag inte lika vågad som om demonkanadensaren hade gjort det själv. Albumtiteln säger en del om texterna. Låtskrivarna i Emerald Park har det tufft och lyckas aldrig hitta lyckan. Jag gäspar och suckar. Ännu en svensk sångare som svengelsk sydstatsdialekt förklarar hur han sitter och dricker ensam. Det är så förbannat förutsägbart och jag orkar bara inte ta det på allvar. I låtar som Everlasting Darkness är Emerald Park precis lika usla som Lisa Miskovksy eller någon annan dålig karbonkopia av en riktig låtskrivare.

Emerald Park tycker själva om att bli jämförda med The Thrills. Och de skulle kunna nå upp till Irländarnas solstänkta höjder om de såg till att släppa gamnacken, titta upp och skriva lite bra poplåtar. Om de trivs bättre med att sitta på sin mörka kammare med whiskeyflaskan kommer det nog inte att bli mycket mer än dugligt.

Joel Sjöö

Demo reviews etc

The First Day Of Our Fall [Demo]
Mrs. Maze
Swimming In The Rain
The First Day Of Our Fall
Halo
Deception Of My Mind

Recorded and mixed by Andreas Ejnarsson at Ramblin’s Clovis Studio, Sebbarp, Sweden, 16–17th of November, 2002.
All songs written by Tobias D. Borelius, except “Halo”, by Jesper Fries.Arranged By Emerald. Track 3, 4, 5



Recension från:
http://www.labyrint.nu
[Text: Cecilia Wallin - 5 jun ´03]

Emerald - The First Day Of Our Fall
Emerald är ett band från Malmö som har spelat tillsammans i drygt två år. The First Day Of Our Fall är deras fjärde demoskiva som bland annat innehåller kanonlåten Mrs. Maze. Med på skivan finns även fyra andra bra, men inte lika klockrena, låtar. Swimming In The Rain är sången som sätter toner på vemodiga sommarkänslor. The First Day Of Our Fall är också den dyster, men långt ifrån deprimerande. Emerald gör musik som jag tidigare inte visste att jag saknade, men nu inser att jag inte kan klara mig utan.

Emerald beskriver sin musik som countryinfluerad pop och rock med stämsång, starka melodier och tillbakalutade gitarrer. Sanningen är att en bättre beskrivning inte går att ge. Emeralds musik är mogen, men alltifrån gubbig. Dess förmåga att väcka känslor gör att den lätt framkallar ett beroende. The First Day of Our Fall har sedan länge gjort sig hemmastadd i min cd-spelare. Och det kommer säkerligen att dröja innan den lämnar sin betydande plats i min tillvaro.

Emerald, som bildades vintern 2001, bestod till en början av Tobias Borelius (gitarr, sång), Anders Gustavsson (gitarr, sång), Mikael Fredin (bas) och Jonathan Grönkvist (trummor). Ett halvår senare anslöt sig Mikael Eskilsson (piano, keyboard, sång) till Emerald. Bandets senaste tillskott, Emeralds enda kvinnliga medlem, heter Martina Johansson (piano, sång). Nyligen lämnade Jonathan sin plats bakom trummorna och ersattes av en ny trummis. Istället spelar han nu gitarr och perkussion.

Emerald är ett band som utan tvekan har kapaciteten att nå sina drömmars mål. De har bland annat blivit framröstade till "Bäst just nu" och "Veckans demo" av P3:s lyssnare respektive demobanken. Håll ögon och öron öppna, Emerald är här för att stanna.

Recension från:
http://www.joyzine.tk
[ text: Mikael Mjörnberg ]
Betyg: 4/5

Emerald - The First Day Of Our Fall
Jag var inte överdrivet förtjust i Emeralds förra – självbetitlade – demo och skrev bland annat ”den sirliga poppen är alldeles för opersonlig/…/Emerald skulle kunna vara vilket countryinfluerat amerikanskt popband som helst”. Det är dock ett intryck som revideras i och med ”The first day of our fall”. Så gott som alla fel är fixade och det här är förbaskat bra countrypop.

Från lysande Mrs. Maze som inleder plattan via titelspåret i mittpartiet och till avslutningen med stillsamma Deception of my mind finns en nerv som det nästan går att ta på. Det är precis så här riktigt bra popmusik ska låta! Musiken är vemodig och vacker precis som jag vill att det ska vara. Sorgsenheten klär låtarna betydligt bättre än den glättighet som verkar vara poppis hos radioaktuella popporkestrar idag. Med hjälp av bedårande stämsång lyfter bandet fram känslorna lite extra och vi bjuds på en passionerad sånginsats från Tobias Borelius.

Jag kan möjligtvis tycka att bandet blir lite enahanda i vissa låtpartier och att tempot då och då säkert skulle må bra av att ökas på lite, men det är småsaker i det stora sammanhanget. ”The first day of our fall” är ett gigantiskt steg framåt för detta Malmögäng. Skivkontrakt nästa?
Recension från:
http://www.groove.st
[ text: Fredrik Eriksson ]

Emerald - The First Day Of Our Fall
I Malmö sprudlar det kanske mer än någon annanstans av supertrevliga musikaliska utflykter. Ett av stadens stoltheter borde heta Emerald som på ett oerhört smakfullt sätt förvaltar det svårbehärskade arvet ifrån Neil Young och REM.

Givetvis står säkert även en hoper altcountryartister och dammar i Emeralds skivbackar.

Emerald är, till skillnad från många andra, alltid förtjusande, stilrena och klart befriade från gubbighet.

Recension från:
http://www.snelugg.nu
[ text: Erik Östholm ]
Betyg: 7/10
Emerald - The First Day Of Our Fall
"The First Day Of Our Fall", Emerald är här igen och det är med glädje jag avnjuter denna härliga demo. "Mrs. Maze" är en såndär låt, precis som Sister Hazel's "Beautiful Thing", som sätter sig rakt i magen. Härlig känsla både i musiken och i min mage. Som förra demon från detta Malmö-band så blandar de country med pop/rock. Det är personligt och nervigt.

Låtarna framförs på ett skönt dynamiskt sätt och det råder en akustisk känsla över hela ljudbilden. Titelspåret "The First Day Of Our Fall" är en mysig bit. Arrangemanget är snyggt och bygger upp låten på ett strålande sätt. Gitarrplocket är verkligen vackert och avslutar det hela på ett orginellt sätt.

Emerald har verkligen lyckats med hela den här blandningen av modernare amerikansk collegerock och den något äldre rocken i Neil Young's skola. Om ni förstår...

Enklast är om ni skaffar demon bums och lyssnar själva! Många av de demos jag lyssnar på slutar ofta nerstoppade i en låda efteråt, men Emerald's "The First Day Of Our Fall" får en given plats i skivhyllan.
Recension från:
http://www.listen.to/theenemy
[ text: Mattias Bergqvist ]


Emerald- The First Day of our fall (Demo)

Att hålla koll, eller snarare ett vakande öga på demoband som endast är en regnskur med påföljande solsken ifrån att blomstra likt den vackraste av rosor, ser jag som ett måste för den musikälskande. Därför blir jag så besviken på mig själv när jag lyssnar på Emeralds femspåriga demo the First Day of our Fall. Hur kan jag ha missat detta skönsjungande band? Hur kan de fem Emeraldmedlemmarnas kompositioner ha passerat förbi min musikgalna umgängeskrets?

Någon jag känner måste ha varit i alla fall på en av de två KB-spelningar som bandet gjorde under förra årets senhöst och blivit förälskade i "the First Day of our Fall". Producerad av Helsingborgbandet Bens Andreas Ejnarsson och med de tre sista låtarna inspelade live i studion känns det aningen underligt att inledande "Mrs Maze" är, gud förbjude, skrämmande nära en Counting Crows pastisch. Dock klarar den sig efter ett antal lyssningar undan med livet i behåll mycket tack vare närheten i tid till "Swimming in the Rain". Här hittar Emerald rätt med en tempomässigt långsam sång, men ändå kraftfull och innehållsrik. Därefter hörs en lugn akustisk gitarr, vars melodi efter en stund delar ljudrum med Tobias Borelius röst. I första refrängen backar Martina Johansson försiktigt och knappt hörbart upp Borelius röst i en tårfylld tillbakablick på ett avslutat förhållande. Och sedan, nästan utan att man märker det, smyger instrument efter instrument in och avslutar "the First Day of our Fall" i ett melankolisk gung utan minsta chans för sångens berättande jag att hinna förklara varför denna ödesdigra dag var början på slutet. "Halo" och avslutande "Deception of My Mind" fortsätter gå på den melankoliska linan med ryggsäcken fylld av sorg, men lyckligtvis utan att trilla ner i vattnet där Ryan Adams livlöst flyter runt på ytan.

Slow [Demo]
Secret Space In Her Eyes (2nd vers.)
Slow
Night Drinker

Produced and recorded by Carl Granberg at Ramblin’s Clovis Studio, Sebbarp, Sweden,
May, 2002. Mixed by Andreas Ejnarsson.

Recension från:
http://www.livetsgoda.se
[ text:Marie Lindfors ]

EMERALD
demo

Ett av mina favoritdemoband är tillbaka med ny demo. En demo som är resultatet av en strulig inspelning i Ramblin Clovis studio i Skåne. Dagen innan inspelningen ringde ringde producenten sig sjuk, några dagar innan vart en i bandet misshandlad och rånad och på den sista inspelningsdagen tappade Emerald avgasröret till en av bilarna.
Demon är i alla fall mycket bra. På den förra demon jag skrev om fanns en låt som heter "Secret space in her eyes" med och samma låt är första låt på denna trespårsskiva. En rejäl ansiktslyftning har gjorts och låten har blivit om möjligt ännu bättre! Trevlig pop i samma anda som Jayhawks. Andralåten "Slow" är en lugnare historia och sista låten "Nightdrinker", som blivit den låt som flest folk tycker om. Så även jag.
Demon är poppigare än det jag hört tidigare och det tycker jag absolut är ett steg i rätt riktning!


Text från:
http://www.sr.se/p3/demowebben
[ text: Agneta Edgren ]


Emerald spelar pop - smaragdgrön pop.
Kolla in april månads "bäst just nu". bäst just nu
Emerald kommer från Malmö och har till hösten funnits i två år. Under denna tid har de hunnit med att spela in två demor, ha spelningar på nästan alla ställen som går i Malmö och nu senast bli framröstade till bäst just nu på Demowebben.
Tobias Borelius, som spelar akustisk gitarr och sjunger, berättar att de är fem stycken i bandet. Sättningen är trummor, bas, keyboard och två gitarrer. Det är även Tobias som gör mesta delen av låtarna. Emerald har spelat ganska mycket live i vår.

– Vi har spelat på nästan alla ställen som går i Malmö – förutom KB, säger Tobias. Det har varit alltifrån lugna un-plugged spelningar på caféer till olika klubbar och nu är det som sagt bara KB kvar. Men förhoppningarna är att även detta ska bli av så småningom.
Namnet Emerald uppstod genom att bandmedlemmarna skrev upp olika namnförslag på en lista, som blev sammanlagt hela två A4 lång, och utav dessa valde de ut det namn de tyckte passade mest in på musiken.

– Emerald betyder ädelsten, förklarar Anders Gustavsson. En smaragdgrön ädelsten och det tycker vi passar in på oss.
Tobias inflikar skämtsamt att hela bandet är ganska ädelt.

– Musiken känns grön och man kan associera den med landskap, även om vi blivit lite popigare nu på senare tid.
Inom den närmsta framtiden går Emeralds planer ut på att spela in en ny demo, den tredje i ordningen och satsa på att skicka ut denna till skivbolag – något bandet inte koncentrerat sig på tidigare. De är även aktuella för spelning i Helsingborg i juni och förhoppningsvis dyker Emerald upp på Malmöfestivalen.
– Det ser ljust ut i alla fall, avslutar Anders.
Recension från:
http://www.snelugg.nu
[ text: Erik Östholm ]
Betyg: 7/10

Redan när man lägger ögonen på Emerald's senaste demo så förstår man vilken typ av musik det handlar om, countryrock förstås. När man sedan får höra demon så förstår man vilka sköna, trevliga och just det, countryrockiga, låtar det handlar om. Emerald är helsköna.
Bandet håller hus i Malmö trots det att ingen av medlemmarna är bördiga ens från Skåne. Men vad gör det. Emerald går absolut att sätta i samma fack som ett av min favoritband i genren Jayhawks och det är ju inte så illa pinkat.

"Secret Space In Her Eyes" är en trallvänlig, lätt distad låt som bjuder på både vackra melodier och något så underskattat som handklapp. Det hela framförs mycket dynamiskt och smakfullt. Tycker om Tobias sång ju mer jag lyssnar på låtarna, den är behaglig och gör sig bra till musiken.

Andra låten på skivan klingar Toad The Wet Sprocket i mina öron, ännu ett av mina favvoband. Låten är ganska lugn och utan någon egentligen riktig refräng, men det funkar ändå. Gitarrspelet är underbart precis som i sista låten "Nightdrinker". Där kommer även pianot fram mer och gör denna låt till den jag verkligen fastnar för.
Den har det en riktigt bra låt framförallt behöver, bra melodier som sätter sig.

Emerald har gjort en riktigt bra demo som dom ska vara stolta över. Starka låtar som framförs på ett personligt och skönt sätt. Emerald åt folket!
Mr.Brown [Demo]
Mr.Brown
Secret Space In Her Eyes
A Different Life

Recorded and mixed by Andreas Ejnarsson at Ramblin's Clovis Studio, Sebbarp, Sweden,
October, 2001.
Recension från:
http://www.digfi.com
[ text:Ricard Ohlson ]

VECKANS DEMO
''Veckans demoband'' är ett samarbete Digfi har tillsammans med MTV. Varje vecka väljer vi ut ett band eller en artist från vår Demobank som vi tycker är värd att pushas lite extra för.

Emerald är ett skönsjungande band från Malmö, som spelar country/pop med influenser av Neil Young, Jayhawks och REM.
De två låtarna som finns med på bandets andra demo, "Mr Brown", är inspelade i Ramblin Records Studio i Sebbarp, mitt ute på den skånska landsbygden. Demon är producerad av Andreas Ejnarsson, låtskrivare och sångare i Ben.

Emerald plöjer i mark som redan har blivit plöjd, men de gör det väldigt bra, för här växer vackra orgelslingor bredvid välansade stämmor och halvdistade guror. Sammantaget så blir Emerald en botanisk trädgård där man hittar glädje i ett skal av vemod.
När jag lyssnar på Emerald så känner jag mig stolt över att bo i Sverige, att vara vemodig och att längta bort.
Recension från
http://www.listen.to/rockers

Emerald: Mr Brown
Betyg: 4/5

Ännu mer altcountry från Skåne?
Javisst men det stämmer bara delvis. Emerald är mer pop än country och att tidiga REM och Jayhawks finns med i ljudbilden är bara att konstatera. Emerald har förmågan att skriva växande låtar som kryper på en. Inledande Mr Brown är mycket bra countrypop som Wilco skulle spela Byrdslåtar. Samma känsla får jag på de övriga 2 låtarna, riktigt bra. Jag gillar ljudbilden med orgel långt fram i ljudbilden och i övrigt stadiga gitarrer. Emerald behövs, denna demo är ett bra bevis på det!
Recension från:
http://www.livetsgoda.se
[ text:Marie Lindfors ]

EMERALD
Mr Brown Emerald är det senaste tillskottet i demohögen hos Livets Goda och som de flesta demos vi recenserat i den nya country-andan kommer även Emerald från vårt lands sydligare delar. I Emeralds fall är det Malmö som är hemma. Demon är inspelad förra året i Ramblin´ Clovis studion där Andreas Ejnarsson från
Helsingborgsbandet Ben (som snart släpper ny skiva) sitter och producerar. Bandet består Anders Gustavsson, Mikael Eskilsson, Tobias Borelius, Mikael Fredin och Jonatan Grönqvist. Låtskapandet i Emerald går till som så att Tobias har med sig en låt till replokalen och Emerald spelar igenom den några gånger medan arrangemanget hela tiden växer fram efter hand och till slut blir en fulländad låt.

På denna demo, Mr. Brown, finns det tre fulländade låtar.
Titelspåret är en rejäl hit med härligt sväng. Jag kommer gång på gång på mig själv att sitta gungandes till melodin. Det gäller även andra låten, Secret Space In Her Eyes. Härlig country-pop i samma anda som The Jayhawks. Sista låten, A Different Life, är en aning lugnare än de två första men inte sämre för den delen. När jag sitter här och lyssnar känner jag att jag vill höra dessa låtar live för det känns så härligt när man lyssnar. Det känns att dessa killar har roligt när de spelar tillsammans och jag ser dem nästan le mot varandra framför mig när de klämmer i på en refräng.

Emeralds största och också mest uppskattade projekt hittills var när de gjorde 25 tretimmarsspelningar på Terasskrogen på Bo-01. Då blev de inte bara mycket mer samspelta utan fick även väldigt mycket beröm. Lyssna & boka Emerald nu!

Looking for Love [Demo]
Looking for Love
Finally Not Myself Anymore
A Decent life

Recorded at Megamusik Studios, Helsingborg, Sweden, February 2001.
Produced by Andreas Ejnarsson
Discography

Album, EP and Single
available at:
http://www.cdon.se
http://www.soundpollution.se


Open
EP, 2007


My Star
Single, 2005


Sadness Within
Album, 2004

Demos etc.


The First Day Of Our Fall
Demo, 2002


Slow
Demo, 2002


Mr. Brown
Demo, 2001


Looking For Love
Demo, 2001